Kerstin eldar på sommaren

Svett och sot är Kerstin Ribers vardag som eldare s/s Blidösund. Ett tungt jobb som sköts på samma sätt som i början på seklet.

På kajen nedanför slottet skiner eftermiddagssolen och passagerarna trängs för att komma på. Ombord väntar kall öl i serveringen eller trerätters middag i restaurangen. Ett sista test av ljudet för jazzkonserten som snart ska börja. För den som någon gång undrat hur en ångbåt fungerar, och har fungerat de senaste hundra åren kan man som besökare klättra ned i maskinrummet och se själv. Att vara i maskinrummet är som att förflyttas bakåt i tiden. Värmen från ugnen är påtaglig och ett flertal maskiner snurrar och dunkar. På varsin sida av ugnarna finns två kolförråd som kan rymmer sex ton kol vardera.

Kerstin Ribers jobbar som eldare och för henne har arbetsdagen redan pågått några timmar. Som eldare gäller det att skyffla kol i ugnen och hålla koll på trycket i pannan. Den sitter ovanför ugnen och som rymmer fjorton tusen liter vatten. Ångan av det upphettade vattnet bildar ett tryck som sedan driver huvudmaskinen som snurrar båtens propeller. Även båtens el och värme produceras genom båtens ångkraftverk. Det är hennes tredje dag som eldare på s/s Blidösund. Kerstin Ribers jobbar till vardags med textil och konst men kände att hon ville pröva på något nytt. Förra sommaren hoppade hon in extra som diskare på ångaren och blev sedan kvar. Under hösten och våren har hon gått som lärling till eldare.

– Man ser tydligt vad som händer och kan följa vägen från ugnen, till trycket i pannan genom rören och ut till cylindrarna som rör propellern. Det är roligt med ett fysiskt arbete och så är det trevlig stämning, säger Kerstin Ribers. Här nere finns även Totte Zackrisson, maskinist och tidigare eldare. Tillsammans är de ansvariga för maskindriften på båten. Man är alltid minst en i maskinrummet berättar hon, och befäster att det är ett teamjobb mellan maskinist och eldare.

 – Maskinen är en dubbelverkande conpound ångmaskin av flodman konstruktion säger maskinisten Totte Zackrisson, helt kort och hivar upp två biffar på en spade som sedan åker in i kolugnen. En stund senare kommer de ut brinnande. Ångbåtsbiffen är en stor favorit bland passagerarna och har funnits med lika länge som båten.

s/s Blidösund firar 100 år i år och mycket är samma som i början av seklet. Då startade man Blidösundsbolaget för att konkurrera mot Waxholmsbolaget höga priser. Kapten Per Hammarkvist beskriver Blidösund som ett levande museum i full drift, och det vackraste man kan se i en skärgård. Med hjälp av maskintelegrafen skickar han order ned till maskinrummet om hur han vill att båten ska manövrera. Han säger att det inte är det enklaste att vara eldare:

– Det som ett hårt jobb och en konst att kunna elda rätt med optimal kolförbränning. Många andra har bytt till Dieselmotor men jag tycker det är bra att Blidan fortsätter som hon alltid gjort. Koleldningen är en del av en total upplevelse, och uppskattas av många, säger han

Maskinrummet är öppet under hela resan för passagerare att besöka, något som uppskattas av både Kerstin Ribers och passagerarna. Allt från ett gäng medelålders maskiningenjörer till en familj som firar dotterns 20-årsdag är nere och tittar, lyssnar och svettas. Kerstin Ribers förklarar och pekar efter bästa förmåga men måste plötsligt avbryta för att skyffla in lite mer kol.

Passagerarna Mari och Thomas Hemmingsson står på däck och lapar sol men ska snart ned och titta. De beskriver det som levande kulturhistoria och ett sätt att turista i sin egen stad. 

– Det är en extra bonus att man kan gå ned i maskinrummet och se hur det funkar. När Tomas fick reda på att man kunde gå ned blev han som en femåring, säger Mari Hemmingsson. 

Skrivet och fotograferat för Södermalmsnytt.